INFÖR ANHÖRIGS DÖD
Inför Evigheten
* Döden är ett definitivt slut på en människas liv och ska därför förberedas mycket väl. Helst ska ingenting som är ouppklarat finnas när en människa avslutar sitt liv. För oss katoliker heter det att dö i ”Herrens fulla vänskap, frid och kärlek” eller att få en ”salig död”.
* Därför har vi en livstid på oss, kort eller långt, för att förbereda oss inför evigheten. Kyrkan, som den kärleksfulla Moder hon är, hjälper oss under hela vandringen genom förkunnelsen av vad som är Guds Vilja för människan och genom sakramenten för att viga oss till Gud (dop och konfirmation), hela oss från syndens sår (bikt och Sjukas Sakrament) och helga oss för att uppnå den helighet Gud kallar oss till.
* Vid slutet av en människas liv är det viktigt att personen själv har visat att hon önskar få det som Kyrkan hjälper oss med i den sista fasen av livet: bikt, Kommunion och de Sjukas Smörjelse. Gör klart för dina närmaste anhöriga och vänner i tid att du vill ha Kyrkans sakrament så att de vet ifall du själv inte kan kalla på präst eller diakon.
* Som anhörig eller nära vän, vänta inte in i det sista på att kalla på katolsk präst. De Sjukas Smörjelse kan upprepas vid mer än ett tillfälle under svår sjukdom eller inför döden. Bikt och Kommunion kan endast bli aktuellt om personen själv är så pass att man kan kommunicera med den sjuke eller döende. * Och som är mycket viktigt att påpeka: Prästen får INTE smörja en redan död person, även om det heter den Sista Smörjelsen då det är sista gången de Sjukas Smörjelse ges till den döende.
* Glöm inte att be för den svårt sjuke eller döende personen. Var inte rädd att du ”stör” med bönen! Be lågmält men ganska nära den döende. Det sista som lämnar en människa är ju hörseln. En av de viktigaste bönerna vid en dödsbädd är Den Gudomliga Barmhärtighetens Krona och Rosenkransen. I vår församling på Torpa finns ett häfte man kan ta i kyrkans hall där dessa och andra böner som kan användas vid dödsbädden, när döden inträffat och vid samling kring den döde efter att han eller hon gjorts i ordning och då anhöriga samlas.
* I vår kyrkas hall finns också ett häfte som förklarar närmare betydelsen av de Sjukas Sakrament
VAD ÄR EN KATOLSK BEGRAVNING?
* Den katolska begravningen går ut på att be för den dödes själ att Gud i sin oändliga barmhärtighet tar emot själen i sitt eviga rike. Den är inte en form av hyllning av en avliden person och man ska inte förvänta sig att prästens eller diakonens predikan ska vara ett minnestal över den döde likt ett griftetal, även om man kan nämna något om den avlidnes liv som troende etc. Predikan på en katolsk begravning ska vara en påminnelse om vår ständiga förberedelse inför evigheten och en uppmuntran att leva i tro på den uppståndne Kristus som har besegrat döden.
* Troligen behöver den döde rening i det vi kallar Skärselden, och vi ber om en så skonsam rening som möjligt.
Det handlar inte om att göra en vacker ceremoni som tröstar de anhöriga. Det är den avlidnes själ som nu står inför Guds dom som står i fokus vid begravningen.
* Det är brukligt i vårt land att man går till en begravningsbyrå som ordnar med dag och tid genom att kontakta vår församling. Som närmast anhörig ska du då ha bestämt dig för formen av begravning:
VILKA FORMER KAN EN KATOLSK BEGRAVNING HA?
En katolsk begravning kan ha två olika former:
Begravningsmässa (innebär fullständig Mässa samt begravningsrit)
Ordets gudstjänst (begravningsrit utan Mässa)
* En katolsk begravning har en bestämd form vilket innebär att man inte improviserar och därför ska inga planer på andra moment än de som är föreskrivna planeras innan man har talat med katolsk präst eller diakon.
* Diakon kan leda begravningsriten om Mässa inte firas.
* Jordbegravning är den ordinarie formen för en katolsk begravning, men om inte kremering är ett sätt att demonstrera mot den kristna tron på kroppens uppståndelse är det numera tillåtet att kremera, även om vi ser det som ett undantag. Kremation kan dock aldrig ske innan begravningsriten genomförs. Kroppen i kista ska vara närvarande vid riten.
* Den katolska begravningsriten avslutas vid graven då präst välsignar graven och avslutanden böner bes för den avlidne.
Mull, vigvatten och ibland rökelse används oftast vid graven.
* I vissa kulturer vill de närvarande även ha tillgång till vigvatten för att stänka på kistan när den är nedsänkt i graven vid avskedet.
VILKEN MUSIK KAN MAN VÄLJA FÖR BEGRAVNINGEN?
* Musikvalet ska göras i samråd med katolsk präst.
* All musik lämpar sig inte för en katolsk begravning.
Inspelad musik ska inte förekomma.
* Vad man gör på eventuell vaka före begravningen eller minnesstunden efter avsked vid graven är upp till de anhöriga. Där kan minnestal, dikter och mer personliga musikstycken hållas. Detta ska inte förekomma under gudstjänsten.
* I vissa katolska församlingar finns ingen organist eller kantor som har möjlighet att spela och/eller sjunga på en begravning under veckan. Detta måste begravningsbyrån förvissa sig om så att inga missförstånd uppstår.
HUR PLACERAS KISTAN I KYRKAN?
* Kistlocket ska vara stängt under själva begravningsakten även om man haft öppen kista före akten när de anhöriga så önskat.
* Den avlidne ska vara placerad enligt den position han eller hon haft som levande i kyrkorummet: en avliden katolsk präst ligger med huvudet närmast altaret, en lekman har huvudet vänt mot altaret, dvs. fotändan mot altaret.
* Den viktigaste symbolen vid kistan vid en katolsk begravning är påskljuset, som placeras framför kistans kortsida (närmast altaret) eller vid sidan om.
* Eventuella övriga ljus som placeras runt kistan ska stå på ett sätt som inte hindrar prästen eller diakonen att gå runt kistan vid avskedet (då vigvatten och rökelse används).
* Detta gäller också blommor som placeras i kyrkorummet. Se till att inga blommor hindrar prästens eller diakonens rörelser för att gå till och runt altaret och runt kistan.
Vad kan jag lägga i kistan hos den avlidne?
* Inga regler finns vad som ska eller kan placeras i kistan hos den avlidne, men det är brukligt ända sedan medeltid att man placerar en rosenkrans (radband) kring händerna på den döde. Ibland även ett litet krucifix.
* Det finns inga regler i den Katolska Kyrkan om att man inte får begrava döda med ett krucifix eller religiösa symboler, som vissa tycks tro.
VAD KAN JAG PLACERA PÅ KISTAN SOM DEKORATION?
* Den lämpligaste ”kistdekorationen” är ett krucifix på kistlocket. Krucifixet behöver inte vara fäst på kistan utan kan tas bort när man ledsagat den avlidne till graven. Det kan vara ett personligt krucifix (stort nog så att det syns) som den döde haft i sitt hem eller som man lånar från församlingen. Krucifixet är den främsta symbolen för vår Herres Jesu Kristi självutgivande kärlek och offer för våra själars frälsning. Samtidigt som påskljuset påminner oss om att döden inte har sista ordet.
* På en avliden katolsk prästs kista brukar man under själva begravningsmässan placera en violett stola, ibland en evangeliebok och eventuellt prästens personliga kalk och patén. Det skiljer sig lite enligt olika länders traditioner.
* Naturligtvis finns inga regler mot mer traditionella kistdekorationer med blommor.
* Ljus och foto på den döde ska inte placeras på själva kistan.
* Om foto på den avlidne finns med under akten ska präst tillfrågas var man kan få placera det.
KOSTAR DET NÅGOT ATT HA EN KATOLSK BEGRAVNING?
* Det är begravningsbyråns skyldighet att se till att dödsboet ersätter vår församling för icke-registrerade katolikers begravning. Det Katolska Stiftet har en tariff som församlingen meddelar byrån.
* Katolska församlingen i Jönköping står inte för organist/kantor som ska ersättas separat enligt gällande tariff. Detta gäller naturligtvis även andra musiker som inte tillhör den katolska församlingen.
* Att en gåva alltid ges till församlingen är självskriven vid olika kyrkliga förrättningar. Det bör begravningsbyrån påminna om.