grabrodraklostretijonkoping.jpg

GRÅBRÖDERNAS HISTORIA

EN KORT SAMMANFATTNING

Jönköpings katolska församlings historia hör onekligen ihop med Gråbröderna. Det var ingen tillfällighet att man uppkallade församlingen efter Franciskanordens grundare, den Helige Franciskus av Assisi (1181/2-1226).

Jönköping har bevarat minnet av de franciskanbröder som kom till staden för att grunda kloster på 1280-talet. Ingenting av klostrets byggnader finns bevarade i dag, trots att det tillsammans med stadens kyrka och medeltidsborgen var de enda byggnaderna som var helt uppförda i sten. Namn som Munksjön, Munkplan, Munkgatan och Klostergatanavslöjar dock att bröderna hade en stor plats i Jönköpings utveckling och liv.

Franciskanen Peter Olai skrev om Ordens historia och anger att klostret i Jönköping grundades år 1283. Om man tänker på att Franciskanorden grundades, genom muntligt godkännande, år 1209, så etablerade sig Orden mycket tidigt i Norden.

Viktor Rydberg skriver i sin skrift Det forna Jönköping: ”Jönköpings kloster hörde inte till de största i riket, men dess hushållning var blomstrande, och det inte endast genom andras fromma gåvor, utan även genom brödernas eget arbete. Närmast kring klostret var en trädgård. Söder ut låg invid Munksjön ett av bröderna drivet tegelbruk. Åkrar och ängar ägde och skötte de både på denna och andra sidan Munksjön.”

Bröderna var så driftiga att klostret t.o.m. ägde all strandmark medan staden inte ens hade en tilläggningsplats för sina båtar för att komma ut på Vättern. Förhandlingar ägde rum på rådhuset mellan stadens styresmän och guardianen, klostrets föreståndare. Det hela slutade med att klostret bytte bort en smal jordremsa som gick ner till Munksjön. I utbyte fick bröderna ett gärde, också nära Munksjön, men längre bort från staden. Detta gärde var dock tre gånger så stort, enligt Rydberg.

Men det var inte bara denna typ av förhandlingar som klostrets bröder var involverade i. Betydligt viktigare var de s.k. Herredagar som bröderna inbjöd rikets ledande män och kvinnor till. Den 27 april 1357 hölls fredsförhandlingar i klostrets kapitelsal, med hertig Albrekt av Mecklenburg som medlare, mellan kung Magnus Eriksson och dennes son Erik. Kung Magnus fick då ge stora delar av sitt rike till sin son. Den 7 februari 1466 var åter franciskanklostret i Jönköping i centrum för stora fredsförhandlingar mellan Sverige, Norge och Danmark.

Den 12 september 1527 utfärdade Gustav Vasa ett skyddsbrev för klostret i Jönköping. Men detta skulle inte få någon betydelse för klostrets framtid i och med kungens brytning med den världsvida Katolska Kyrkan. Någon gång före år 1544 firades den sista Mässan i klosterkyrkan av guardianen Pater Mats Jönsson OFMConv. En gammal lokal tradition berättar att de flyende bröderna skulle ha gömt kyrksilvret i Munksjön, kanske i tro om att de en dag skulle kunna återvända.

Gustav Vasa gav senare order om att bygga om klostret (som låg ungefär där Länsstyrelsen nu har sin byggnad) till ett befäst slott. Befästningsverket raserades slutligen år 1833 och stenen från klosterbyggnaderna användes för utbyggnad av Jönköpings hamn (”Piren”).

Gråbröderna kom tillbaka till Jönköping år 1990 men bor inte i ett eget kloster utan i församlingens prästbostad. Det kanoniska (kyrkorättsliga) upprättandet av Sankt Franciskus Kloster i Jönköping är daterad den 25 mars 1992 med tillstånd av dåvarande Generalminister Pater Lanfranco M. Serrini OFMConv (Vår Serafiske Fader Franciskus efterträdare nr. 116, 1984-1996). Dekretet utfärdades av dåvarande Provinsminister i Gdansk, Pater Leo Rawalski OFMConv, under vars ansvar bröderna sänts till Sverige två år tidigare.

Guardianer (föreståndare) i klostret efter

Pater Mats Jönsson OFMConv (…-1544)

Pater Jerzy Dukek OFMConv (1990-1993)

Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv (1993-2000)

Pater Arkadiusz Skodowski OFMConv (2000-2012)

Pater Rafal Miler OFMConv (2012-2013)

Pater Joseph Maria Nilsson OFMConv (2013-…)

Gråbröderna har nu två ordenshus i Stockholms katolska stift: Jönköping (S:t Franciskus Kloster öppnat 1990) och Motala (S:t Maximilians Kloster öppnat 2019)

 

GRÅBRÖDERNA - EN PRESENTATION

Conventualfranciskanerna i Sverige - uppdaterad maj 2020

Ordens historia och liv i all korthet

Få helgon i Kyrkans historia har haft en så stark dragningskraft som den Helige Franciskus av Assisi (1182-1226). Människor av alla kulturer, åldrar och religioner fascineras av Franciskus inre och yttre frihet från det materiella samt för hans stora respekt och kärlek till allt skapat.

Vid 23-års ålder hör Franciskus inom sig den Korsfäste, som från bilden på krucifixet i San Damianokapellet säger till honom: ”Franciskus, gå och bygg upp min Kyrka, som du ser håller på att falla ihop!”

Detta skulle bli början till den Katolska Kyrkans största klosterorden. Först tänkte Franciskus att Kristus menade de förfallna kapellen och började med iver reparera flera kyrkliga byggnader runt Assisi. Herren lät honom sedan förstå att det inte var de materiella byggnaderna som intresserade Herren i första hand. Det var den andliga Kyrkan som var i behov av ny inspiration från sina söner och döttrar. Kristus kallade Franciskus att bygga upp Kyrkan på nytt genom sin iver och helhjärtade kärlek att vilja leva enligt det Heliga Evangeliet.

 

DE MINDRE BRÖDERNAS LEVNADSSÄTT

Franciskus skriver i sitt andliga Testamente: ”Sedan Herren hade gett mig bröder, visade ingen mig vad jag skulle göra, utan den Högste själv uppenbarade för mig att jag borde leva enligt det Heliga Evangeliets ordning. Och jag lät skriva ned detta i få och enkla ord och den Helige Fadern gav mig sitt godkännande.”

År 1209 begav sig en skara bröder till Påven Innocentius III för att i trohet och lydnad gentemot den Heliga Moder Kyrkan få bekräftelse på att man verkligen levde enligt Evangeliet och inte bara följde egna idéer om vad Evangeliet menade. Påven godkände med glädje Franciskus´ och hans medbröders livsstil. Den nya Orden kallas enligt grundarens vilja för De Mindre Brödernas Orden (Frati Minori). Idealet var och är än idag att leva helt i Kristi efterföljd och att vara broder för alla människor. De första brödernas första kloster blev ett litet stall i Rivotorto, som ligger i dalen nedanför Assisi.

Benediktinmunkarna ”hyrde” sedan ut det lilla kapellet Santa Maria degli Angeli (Porziunculakapellet), som skulle bli Franciskus älsklingsplats på jorden. Det var i detta kapell han fick uppenbarelsen att Herren gav fullkomlig Avlat åt honom och alla som kom dit. Detta firas varje år som Porziunculaavlaten eller Förlåtelsefesten den 2 augusti (kan firas i alla församlingskyrkor).


År 1212 grundades den så kallade II Orden. Franciskus gav då Clara, också från Assisi, botgörarnas dräkt och klippte hennes hår. Snart skulle både hennes syster och mor bo i det kloster som bröderna byggde för dem vid San Damianokapellet.

Redan 1217 hade Franciskus fått så många kallelser att man fick upprätta provinser, d.v.s. områden som styrs av en provinsialminister.


År 1219 fick Orden sina första martyrer: de Heliga Berardus, Otho, Petrus, Accursio och Aiuto. De dog som missionärer i Marocco och är begravda i Coimbra, Portugal. När Franciskus fick höra om deras martyrium utropade han: ”Äntligen har vi sanna mindrebröder!”


Men inte bara män och kvinnor som kunde leva enligt de s. k. Evangeliska Råden (kyskhet, fattigdom och lydnad) ville följa i Guds lille fattiges fotspår. Franciskus tog därför initiativ till en lekmannaorden (III Orden - Sekularfranciskanerna) år 1221. En fraternitet av sekularfranciskaner finns bl.a. i brödernas församling i Jönköping.


Brödernas egen Regel, vars original bevaras i Franciskusbasilikan i Assisi, godkändes officiellt av Honorius III år 1223. Detta firas varje år av oss bröder den 29 november. Då förnyar vi tillsammans våra löften att helt tillhöra Herren.


Franciskus var inte bara en bönens man, han beskrevs i en av de första biografierna som att ”han själv blev förvandlad till bön!” På berget La Verna, den 17 september år 1224, fick han ta emot bekräftelsen på att han fullkomligt följt sin älskade Herre genom att få ta emot Kristi egna sårmärken på sin kropp (stigmatiseringen). På kvällen den 3 oktober 1226 kunde inte livet här på jorden hålla honom kvar längre. Franciskus´ längtan efter det Himmelska Riket och hans kropps svaghet gjorde att han så äntligen mötte ”Syster Död”.

Franciskus helgonförklarades av Påven Gregorius IX år 1228 utanför San Giorgiokyrkan (nuvarande Santa Chiarabasilikan). Där begravdes helgonet för att två år senare flyttas till den nybyggda Franciskusbasilikan.

 

ORDENS HISTORISKA UTVECKLING

Det kan vara något förvirrande för en utomstående att möta bröder vilka inte bara bär olika snitt på dräkten, utan också olika färg.

Den Franciskanska Ordensfamiljen blev mycket tidigt väldigt stor, med över fem tusen bröder redan under Franciskus´ levnad. Att man hade olika inriktningar hur man praktiskt skulle leva enligt grundarens inspiration är inte förvånande. Grupperingar inom Orden startade mycket tidigt. En dominerande grupp bröder kallades i Italien för ”i Frati della Communità” vilka valde att leva i större kloster i städer för att där kunna vittna om att det är möjligt att leva som bröder, så som Kristus uppmanar oss att göra. Namnet latiniserades snart och blev till Conventualer (convenire = att komma samman). I Sverige kallades vi på medeltiden för Gråbröder, på grund av färgen på dräkten. Det är samma färg på dräkten som den helige Franciskus själv bar. På grund av oroligheter i samband med Napoleons härjningar i Europa ”gömde” våra bröder sig under stiftsprästernas svarta färg. Därför kan man idag se Conventualer i svart eller grå dräkt, beroende på vilken provins man tillhör eller vart klostret befinner sig. Conventualerna är förvaltare av bland annat den Helige Franciskus´ och den Helige Antonius´ av Padova gravar och basilikor. I Sverige och i Danmark har vi numera kloster i Köpenhamn (med församling), Jönköping (med församling) sedan 2020 i Motala.


Det fanns också tidigt i Ordens historia bröder som ansåg att man skulle vara kringvandrande, för att på så sätt vittna om inre frihet. Dessa bröder fick olika namn på olika platser: Spiritualer, Bernardiner mm. De motsatte sig att bo i stora kloster, som de ansåg skulle innebära en institutionalisering. Påven Leo XIII sammanförde dessa grupper år 1897 i den s. k. Leonianska Unionen. Dessa bröder klär sig i brun dräkt och finns representerade i Västerås och Borås.


År 1525 uppkom en ny gren i Orden: Capucinerna. Även de bär brun dräkt och ofta skägg. De har kloster i Stockholm, Skövde och Angered.


Den fjärde grenen, vars ursprung är Lekmannaorden (start år 1211), heter Tredje Reguljära Orden. Deras dräkt är på kontinenten snarlik Gråbrödernas (Conventualernas), fast i Sverige bär de grå dräkt. T.O.R.s kloster finns i Jonsered. Det formella godkännandet som självständig Ordensgren fick T.O.R. år 1295 av Bonifatius VIII.


Man kan dock alltid känna igen en franciskan, oavsett vilken gren han tillhör, på det vita repet (cingulum). Repet har tre knutar för att påminna om de tre löftena.

 

GRÅBRÖDERNAS LIV IDAG

Franciskus´ livsideal är levande än idag. Brödernas dagliga strävan är att alltmer likna Kristus:

  • att med hela sitt liv ropa ”Abba Fader” och i gemenskapen söka Faderns vilja i allt.

  • att genom löftet av kyskhet förkunna Guds primat i våra liv. Att tillhöra Gud genom kyskhetslöftet är att redan här på jorden bejaka kallelsen att leva i det Himmelska Riket, där Gud skall bli allt i alla.

  • att genom löftet om fattigdom söka endast Guds Rike och i tacksamhet ta emot det som Herren vill ge brödraskapet.

  • att genom löftet om lydnad villigt omfamna den livsstil som var utmärkande för Kristus, Han som var ”lydig intill döden på korset” (Fil. 2:8).


Unga män är välkomna att pröva på vårt liv. Kravet är att man är katolik, har någorlunda god hälsa och framför allt en utomordentlig vilja att dagligen kämpa för sin och brödraskapets omvändelse och på så sätt helhjärtat leva enligt Evangeliet. Kontakta gärna Kallelsevägledaren för vidare information.

Kanske är vårt brödraskap vägen för dig att leva den helige Franciskus levnadsmotto: Deus meus et omnia (Min Gud – mitt allt!).

 

KALLAD TILL VÅR ORDEN?

Allmän information om hur man upptas i vår orden

Som grund ska du ha levt som praktiserande katolik åtminstone i några år och ha kontakt med din församling. Kyrkoherden i din hemförsamling ska kunna ge ett rekommendationsbrev om dig till vårt kloster innan du kan upptas som kandidat (postulant) till vår Orden.
För att viga sig till Gud i ordenslivet bör man ha grunderna till ett andligt liv: att man söker Gud och Guds Vilja, att man har ett någorlunda böneliv, biktar sig regelbundet och dras till andlig läsning och vill leva i gemenskap med andra män som delar samma kallelse.

Vi Gråbröder lever inget eremitiskt liv, åtminstone inte vanligtvis, och därför ska du ha en social kapacitet att leva i gemenskap med medbröder och kunna ta till dig medbrödernas hjälp i fråga om vägledning och råd.
Du ska ha en sådan fysisk och psykisk hälsa att du utan större svårigheter klarar av ett liv i gemenskapen och enligt de uppgifter som ett klosterliv kan ha i fråga om hushållsuppgifter mm. Om överordnade anser att du bör studera vidare inför prästvigning kommer du också att prövas ytterligare vad gäller din andliga och psykiska balans och förmåga.

Det första du gör är att ta kontakt med vårt kloster och lär känna oss bröder. Vårt livsideal att leva Evangeliet tillsammans är detsamma i hela världen där våra bröder lever, men man ska vara medveten om att klosterlivet inte är teorier, vi är verkliga människor och varje kloster och plats i världen har sin särskilda prägel. Det är viktigt att du lär känna oss och vi dig, innan du ber om inträde i vår Orden.
Om du efter några besök hos oss bestämmer dig för att söka inträde är det kommuniteten (vi bröder) som presenterar dig för provinsministern (i vårt fall är det provinsledningen i Gdansk, Polen) och det är han som avgör om du kan få pröva din kallelse hos oss eller inte.

 

Om du har förpliktelser av olika slag vid inträdet är det provinsministern som avgör om detta är ett hinder. Vad gäller de eventuella materiella tillgångar som du har ska du tala med provinsministern (eller genom guardianen i klostret) vad du ska göra. Oftast är det bättre att inte ”bränna broarna” förrän man är helt säker på att det är detta liv man ska leva och det brukar inte visa sig förrän efter novisiatet.
Prövotiden, som vi kallar för postulat eller postulandat går från ett till två år. Man brukar få åka till ett särskilt kloster där övriga postulanter prövar sin kallelse under ledning av en rektor för postulanterna eller magister. Det är provinsministern som avgör vart du ska skickas (enligt de språk du kan tala).

JY4A0818-e1472335348155-1500x1500_redige
3knotsOLC-2.png

Om den första prövotiden går bra kan man bli godkänd av provinsministern för novisiatåret. Som novis blir man iklädd dräkten och kallas för broder. Novisiatet görs i ett annat kloster under ledning av novismästaren.
Om du stannar kvar i klostret skriver novismästaren efter årets slut en utvärdering av dig till provinsledningen och man tar ett beslut om du får avlägga dina tidsbundna löften (de s.k. enkla löftena) eller inte. Dessa löften är kyskhet, fattigdom och lydnad.

Efter de första löftena, som brukar avläggas för tre år framåt, skickas man till filosofi och teologistudier. Ansvariga i formeringen eller formationen ger råd till provinsministern om du ska studera för prästvigning eller om du förblir lekbroder. Alla bröder har dock en viss teologisk utbildning numera.
Dessa är de första stegen för att bli franciskan inom vår Orden. Ungefär samma procedur gäller för alla katolska klosterordnar.

402369_352815841408772_1408868417_n.jpg
francis.jpg

”Har ni gardiner i klostercellen?”


Ett brev till klostret i Jönköping


”Jag undrar hur det känns att vara munk? Känner ni er annorlunda än oss andra? Vad gör ni när det inte är söndag, ber ni då också? Får ni göra sådant som vi andra gör, typ gå på bio och dansa? Har ni det roligt någon gång? Varför går man i kloster överhuvudtaget? Har ni gardiner i klostercellen? Vill gärna ha svar för mitt skolarbete.”

Jan S. Stockholm

 

SVAR PÅ JAN´S BREV

Bäste Jan,

Dina frågor är ganska så typiska för många som har funderingar kring klosterlivet. Du ställer också frågan som vi är mycket vana att få höra: ’hur det känns?’


Vårt s.k. Gudsvigda liv grundas på en kallelse som man får från Gud. Det är inte alltid det medföljer någon särskild känsla vare sig när man försöker besvara denna kallelse, eller när man sedan i fortsättningen försöker leva den. Antagligen har klosterfolk lika stort spektrum av känslor som den övriga befolkningen, frågan är bara hur man hanterar känslor och impulser. Ett stort problem för många i dag är just att de känner för mycket, eller rättare sagt, de låter sig styras av sina känslor. Där av kommer så många misslyckade äktenskap och övriga skadade relationer. Om man bara låter sig styras av känslor och inte av sitt förnuft, och i vårt sammanhang i synnerhet av sin tro, ja, då brukar det gå fel förr eller senare. Som kristna tror vi på Guds Försyn, dvs. Guds ledning som vi försöker följa på ett så troget sätt vi någonsin kan, oavsett känslor.  


Vi som gått i kloster och avlagt klosterlöften av kyskhet, fattigdom och lydnad tror att vi fått denna kallelse att på ett så nära sätt som möjligt följa i Kristi fotspår, dvs. att leva som Han levde på jorden. Jesu liv utmärktes av Hans lydnad för ’Faderns Vilja’. Det är endast genom att söka Guds Vilja för våra liv som vi uppfyller det som vi är skapade för.


Som vigda till Gud är vi på ett särskilt sätt vigda till bön. Bönen innebär ett nära förhållande till Herren där vi bär fram oss själva och hela världen till Hans älskande och barmhärtiga Kärlek. I den Franciskanska ordensregeln, som vi har lovat att leva efter, står det att franciskaner ska arbeta och verka på ett sätt som ’inte utsläcker den heliga bönens och hängivenhetens ande. I förhållande till denna bör ju andra sysslor av världslig art komma i andra rummet.’ Av dessa anvisningar i vår regel förstår man att bönen, dvs. den innerliga relationen till Gud, är huvudsyftet med vår vigning till Honom. Om bönen står i centrum för det Gudsvigda livet kan det knappast inskränkas till söndagar. Det klarar förresten ingen form av kristet liv av…

Vår dag präglas därför av olika s.k. tideböner, som är Kyrkans officiella bön och som bes på olika tider av dagen. Därutöver kommer den enskilda, tysta och stilla bönen, eller inre bön, som många talar om nuförtiden. Varje broder har naturligtvis också sina egna andakter och muntliga böner, allt efter egen iver och böjelse.


Man måste nog i ärlighetens namn säga att det går att ha roligt även om man inte är med ute i kroglivet och går och dansar! Ibland frågar jag mig, varför de som lever så inte ser gladare och nöjdare ut, om det nu är så roligt som man säger?

Själv tycker jag inte att jag missar någonting. Även om klosterlivet innebär en viss form av ensamhet, så är jag för det mest omgiven av både mina egna medbröder, som valt samma livsform som jag själv, och dels av alla de människor som söker oss för råd mm. p.g.a. att vi valt att överlåta våra liv till Gud. Så särskilt ensamt känns det inte, om vi nu ska ta upp känslorna igen.

Vad gäller att vara annorlunda än andra, så är vi väl alla unika på något sätt. Vad som är annorlunda med vårt liv är att vi försöker leva Evangeliet på heltid. Vår regel säger att ’Mindrebrödernas levnadsregel är denna: att följa vår Herres Jesu Kristi Heliga Evangelium genom att leva i lydnad, utan egendom och i kyskhet.” Men detta får vi inte göra för vår egen skull. Kyrkan förväntar sig av oss som lever Evangeliet på ’heltid’ att vi ska vara andra människor till hjälp och vägledning och att hela vårt sätt att leva ska vara ett profetiskt liv som pekar på ’den tillkommande världens liv’, det eviga livet med Gud. Det är ju så lätt att glömma att vi är skapade för den eviga glädjen med Gud när sorger, smärtor och bekymmer överskuggar tillvaron. Naturligtvis är ordenslivet annorlunda än vad andra människor lever ute i samhället, men de som omfamnar det Gudsvigda livet är oftast inte så annorlunda, men däremot skiljer sig vår dagordning, sättet att klä sig och framför allt att det ska finnas en målmedveten inriktning på att endast tjäna och glädja Gud i allt och alltid.


Det går inte att omfamna klosterlivet om det inte finns en slags ’förälskelse’ i Gud, så som en man och kvinna blir förälskade i varandra och det leder till en livslång förening. Det är alltid Gud som tar initiativet och ger oss kallelsen. Detta prövas ganska så noga under de åren vi förbereder oss inför att avlägga våra klosterlöften. Ordenskommuniteten måste känna igen i den som söker sig till klosterlivet om han eller hon har samma kallelse att tillhöra Herren enligt respektive klostergemenskaps sätt att leva ordenslivet. Den enskilde brodern eller systern, munken eller nunnan, försöker sedan leva troget de konsekvenser som det Gudsvigda livet har, i glädje och i prövningar, med eller utan gardiner.


En Franciskanpater från Gråbrödraklostret i Jönköping

 

KONTAKTINFORMATION FÖR GRÅBRÖDERNA

Kontaktinformation för Gråbröderna


Jesu Hjärta Kyrkan, Köpenhamn, Danmark

Stenosgade 4A
1616 København V
Tel: 21 78 06 71

https://www.jesuhjertekirke.dk/praesterne/


S:t Franciskus Kloster - Gråbröderna

Klostergatan 70 B

553 35 Jönköping

Tel: 036 12 06 57 (expedition)

e-post guardianen: joseph.nilsson@gmail.com

e-post vikarie: wladek_mezyk@yahoo.com


S:t Maximilian Kloster – Gråbröderna

Östermalmsgatan 21

951 35 Motala
Kyrkans rektor och klostrets föreståndare:

Pater Arkadiusz Skodowski OFMConv

mobil: 070 471 88 23

e-post: arkadiusz.skodowski@telia.com

 e-post kloster: motalakloster@telia.com

Hemsida: https://www.motalakloster.com/om-klostret

 

VILL DU GE STÖD ÅT GRÅBRÖDERNAS LIV OCH APOSTOLAT:

Gåvor tas med stor tacksamhet emot och alla välgörare är inneslutna i vår dagliga förbön och månatliga Mässor.


Gåvor kan ges för Jönköpings kloster:

Swish 123 291 73 26

Bankgiro 5061-1318

 (Gråbröderna Jönköping)


För betalning från andra länder:

SE9250000000051461020999

Bic-kod ESSESESS


Om du vill ge ekonomiskt stöd åt

Ave Maria Publikationer

för spridning av böcker och internetapostolat:

 Swish 076 555 84 06 - Skriv AMP

(guardianens, P. Joseph M. Nilssons mobilnummer)

eller ge gåvan kontant till någon av bröderna

 
  • Facebook
  • Twitter

©2020 by S:t Franciskus Katolska församling